Idag är hälften av alla äktenskap och sambopar skilda. Det är ganska många; tänk dig att varannan som gifter sig eller flyttar ihop slutar med att de går skilda vägar. Man säger att det beror på att båda makarna i ett förhållande är mer ekonomiskt oberoende.
Framför allt skyller man på att kvinnorna tjänar mer pengar nu än när skilsmässorna var få. Idag är det ju naturligt att både kvinnor och män utbildar sig, blir läkare, advokater, sjuksköterskor, lärare och så vidare.
Man tänkte sig att familjerna skulle bli lyckligare med mer jämställdhet. Men ska man tyda statistiken utifrån antalet skilsmässor, så verkar inte den devisen riktigt sann. Vi skiljer oss trots större jämlikhet. Männen tar på sig ansvaret att vara mer närvarande. Tar med barnen på fotbollsmatcher, fiskar med dem osv. Idag ser vi ett ganska jämställt samhälle, där både män och kvinnor förväntas arbeta tills de blir pensionärer.
Vi blir inte lyckligare av fler skilsmässor
Kanske det är så att ju mer jämlika vi är, desto fler ser chanserna att kunna skilja sig från den partner som man inte längre tycker om. Om man nu skulle önska att fler inte genomgick en skilsmässa, skulle man kanske önska att båda parter var mer beroende av varandra.
Vore det så skulle säkert fler hålla ihop. Säg att kvinnan var beroende av att den andra partnern gjorde mat och tog hand om barnen, och att den andra partnern var beroende av att kvinnan kunde tjäna pengar… kanske vi inte skulle se så många skilsmässopar i vårt svenska samhälle. Dessutom ser man att de som flyttar till Sverige också skiljer sig. Även de par som flyttar hit från länder där skilsmässor inte är vanliga. Vad kan det bero på?